På flyget hem. Sjalen jag fick av dig mamma sista julen har jag runt om mig.
Ibland är saknaden extra stor. Som de senaste dagarna. Vi åkte hem en dag senare pga av öroninflammation. Ville ringa dig och prata av mig. Ville höra din röst som sa “ det löser sig gumman, jag hämtar er när kommer hem. Njut nu istället. Va inte orolig”. Men när jag ringer är det telefonsvarare. Jag vill ringa och berätta om de fantastiska människorna jag har lärt känna. Den fantastiska plats jag varit på som jag vet du älskar. Ett paradis. Jag vill berätta om alla barnen som Ebbas organisation hjälper. Du hade älskat att träffa de barnen, fröken och Ebba som är helt underbara. Det är så mycket jag vill berätta… men det går inte. När jag är stark så tänker jag att du ändå ser, där uppifrån. Men när saker blir lite motigt vill jag bara känna din kram, din varma mjuka kram… bara en gång till, snälla. Men om jag känner dig rätt så säger du ”det är ok att gråta, va ledsen en stund. Men sen reser du dig. Du har ditt liv här nu, ta vara på det”
Och det är klart jag gör. Jag reser mig alltid även om jag är skör ibland.
Du brukar dyka upp som en fågel ibland. Den här gången var det som att jag mötte dig i dom som jag hade runt omkring mig. De gjorde det du alltid gjorde. Ställde upp, och inget var några problem.
De körde till läkare, höll oss sällskap i väntrummet och följde till apotek. Någon som gick bredvid. Nästa person ringde samtal till sin syster som var läkare och bad om råd, den tredje ringde om intyg. Alla var så omtänksamma, så varma, inget var några problem. Nu var det inget allvarligt utan en inflammation i örat, vi fick vänta en dag med att flyga hem. Så precis som du alltid säger ”det löser sig älskling”
Nu möter du inte oss på flygplatsen när vi landar, men det spelar ingen roll. För du är med inom mig. På flyget, på stranden, hos de lekande barnen, hos läkaren eller mitt i natten när jag satt vaken för att ringa och boka om flyg. Du höll mig sällskap.
Saknar dig så det gör ont. Men stoltheten över dig som mamma och den godhet du alltid gav till alla stärker och tar över.
Så jag lovar mamma. Jag gråter lite, reser mig och lovar att leva. Älskar dig så!❤️#mamma
KRISTIN KASPERSENS BLOGG 