Då var han liten nu är Filip vuxen.
Men något som aldrig förändras är kärleken till sina barn och att man bryr sig om.
Som liten är man fysiskt nära dygnet runt, nu som vuxna är han nära om än mest i hjärtat då vi lever våra egna vuxna liv.
Och vissa saker som förälder, till yngre barn, ligger automatiskt kvar. ”Har han mat?”, ”när kommer han hem?” ”är det något han behöver?”. Jag tvivlar inte en sekund på att han inte klarar sig, för det gör han hur bra som helst. Det är bara det att det sitter i ryggraden … och i hjärtat. Nu senast när jag planerade semester i sommar och skulle packa för bilresa. Mellanmål för 3 … nej just det, för två. ( mig och yngsta sonen) . Jag skrattar åt mig själv och förvånas över att tanken fortfarande är där.
Nu när det varit soligt så länge så tänker jag på att inte ta solkräm utan solspray då Filip inte tyckte om krämen… men nu spelar det ingen roll längre.
Lika härligt det är att han nu lever sitt vuxna liv, och jag kan leva ett nytt vuxen liv (varannan vecka när inte yngsta sonen är här), vilket är superspännande, så kan jag inte låta bli att le åt hur knäppa vi föräldrar är ibland i vårt omhändertagande.
Men jag brukar tänka, det är bara kärlek. Att bry sig om, det är kärlek. Och kärleken till sina barn är den största kärleken
@filiplamprecht
@eucerinsverige #generationeucerin
KRISTIN KASPERSENS BLOGG 