Tog den här bilden imorse på morgonpromenaden.
Det är sån tydlig bild av något jag funderat på till och från.
Att gå bredvid. Inte stå framför, inte hamna för långt bakom. Inte hindra varandras väg.
Att gå parallellt ger utrymme för var och en att leva det liv man önskar utan att något hindrar. Men någon finns alltid vid din sida. Man kan stanna till en stund kramas, diskutera, älska eller ha en middag. Beroende vem som gå bredvid såklart. Det kan vara en partner, en kollega, en vän men Oavsett,
Vore det inte fantastiskt om vi kunde landa i den tryggheten och se det liv du vill önskar i varje steg du tar. Du stannar till när du vill. Springer när du vill. Och du har känslan att någon går bredvid, lyssnar, uppmuntrar, litar på dig och vill dig ditt allra bästa.
Förutsättningen är att båda parter tänker lika såklart för att vägen ska leda dig framåt.
Som i ”Profeten” av Kahlil Gibran som min mamma gav mig för många år sen och visade just texten här nedan som handlar om äktenskap, men inte bara äktenskapet med partner tänker jag utan även om relation till andra människor som vänner och kollegor. ” … stå vid varandras sida, dock inte alltför nära ty templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga”
Tack mamma. Du gav mig den här tanken för så längesen och idag förstår jag på riktigt vad det innebär.
Hindra inte någon annans drömmar, låt inte någon stå i vägen för dina. Och kom ihåg att någon kan även vara du själv.
Sov gott! ☺️
#minatankar
KRISTIN KASPERSENS BLOGG 