Du är så nära. Du är i rummet bredvid. Jag hör din röst, jag hör ditt skratt.
Jag ställer frågor till dig när jag är osäker, jag kan höra dina svar. Allt inom mig. I mitt hjärta. Du är där alltid. Varje steg jag tar, varje sekund, varje minut.
Det stärker mig och det gör att jag orkar.
Men dagar som denna när jag bara vill ha den där varma kramen, känna din hand stryka min kind eller pussa dig försiktig på din mjuka mun så kommer verklighet ifatt. Det gör så ont. Tanken att det aldrig kommer att ske gör att jag vill bara skrika. Jag vill ha dig nära även fysiskt. Jag vill krama dig nu!
Ingen är som du mamma!
Idag är en sådan dag, saknaden bränner.
Imorgon en annan. Då kommer tacksamheten fram över att du är min mamma, över allt du lärt mig som jag alltid bär med mig. Alla minnen vi har är med mig.
Även så tacksam för alla kramar jag för av mina nära men även av de jag inte känner som de ger mig i sorgen. Jag trodde att det skulle vara jobbigt att inte få vara ensam i sorgen men det har varit tvärt om. Tack för att jag får dela min sorg med er. Tack för alla fina berättelser ni delar med er av era möten med mamma. Tack mina vänner för att ni inte låter mig vara ensam en sekund utan skickar hjärtan, fina sms, håller om mig och kommer och sover över när jag inte vill vara själv. Det har betytt obeskrivligt mycket.
Mamma, du är här. Du är alltid nära. Du är bara i rummet bredvid.
Älskar dig oändligt!
#mamma #saknardig
KRISTIN KASPERSENS BLOGG 