Ligger i soffan rätt känslomässigt slut efter att tittat på ”Tillsammans mot cancer”. En fin, jobbig men oerhört viktig gala som jag själv haft äran att leda.
Samtidigt som jag är slut av tårar har jag ett litet leende.
Ett leende för att det finns hopp tack vare forskningen.
Jag känner en sån beundran för alla som kämpat så hårt mot sin cancer. Har sett det på nära håll och vilka hjältar ni är. Och även dom som står bredvid och ser sina kära under behandling. Det gör så ont och man känner sig så maktlös.
Och jag vet att de som inte klarade kampen var lika stora hjältar. Men cancerforskningen hade inte så kommit långt i deras fall. Som jag saknar er. Extra mycket en sån här kväll. Men jag är övertygad om att min moster och faster sitter och spelar kort. Pär fixar en himmelsk midsommarfest. Och Jesper han spelar fotboll eller golf bland molnen.
Och fina Micke, din vackra älskade fru Katarina var fantastisk i galan ikväll. Du är så saknad.
Så alla som kan. Hjälp cancerforskning, hjälp Cancerrehabfonden för att drabbade ska komma tillbaka till livet, hjälp barncancerfonden eller nån annan organisation ni känner er nära.
För vi kan göra skillnad. Och vi kan göra det tillsammans.
Sen en önskan är tillslut att vi alla kanske kan se varandra varje dag oavsett vi friska eller sjuka. Vi har livet i våra händer. Jag tycker det är vår skyldighet. Det finns dom som skulle göra vad som helst för att få den möjligheten, men inte kan. Det kan vi!
Tack Bengt, Tilde och teamet bakom för en fin känslomässig gala.
#livet #tillsammansmotcancer @cancerrehabfonden @cancerfonden @barncancerfonden
@tildedepaula
KRISTIN KASPERSENS BLOGG 