Egen tid, Son tid, älskade morgon

Att jag lärt mig gilla morgnar är något flera som vet. Även lm jag kan vara extremt trött.

Jag vaknar långsamt. Klockan är 06.15 och jag har sett nyheterna och druckit min första kopp kaffe

När jag föreläste igår på akademibokhandeln igår tillsammans med några andra författare så frågade jag om många var morgontrötta i publiken. Ungefär hälften sa ja. När jag sa de skulle gå upp tidigare, börja med en halvtimme eller 20 minuter eller gärna 1 timme.

Flera småskrattade och jag kände igen mig. En omöjlighet för ett och er halvt år sedan. Men idag. Jag vill inte vara utan min timme. Och jag hoppa innerligt att de som lysande igår orkar vara lite envis. Det är så mysigt att vakna långsamt i soffan.

En liten påtår och väcka kroppen på yogamattan. Snart ska sonen upp. Då är all min tid hans. Och jag älskar det. Tiden på morgonen tillsammans kan ingen ta ifrån en. På eftermiddagen kan det vara träning, polare, läxor eller jag kanske jobbar över. Men den här tiden på morgonen är våran.