Upp vid 06. Va inget hungrig men tog någon skiva äpple med mandelsmör på. yogade och sträckte ut kroppen lite sen en kort promenad runt kvarteren med Pia bara för att vakna. Och så en kaffe såklart.
Sen samlades hela gänget vid hotellets entré kl 07 för att gå till start. Gick inte att ta miste på var vi kom ifrån. Så härligt. Och vid starten sa speakern flera gånger, “There is a lot of Swedes here today”. Jag hade ingen , inte för att jag är Norsk medborgare men det hade skickats ut till alla löpare. Jag anmälde mig sent så jag var inte trotsig norska:)
Tillsammans gick vi upp till starten vid Columbus Circle.
Energin är något alldeles speciellt och det är lite det jag saknat. Gemenskapen är fantastisk och alla peppar varandra.
Sanna som inspirerar, lär och peppar mig i löpningen… och som vän.
Härliga Pia, Julia och Erika!!!
När jag stod i startfållan blev det lite känslosamt. Det var två år sedan sist jag sprang här. 2 gånger har jag sprungit i mål här vid Columbus circle i Womans 10k och på samma ställe sprang jag i mål efter mitt maraton den 3 nov 2013. Så att vara tillbaka efter en utmattning jag kämpat med i 2 år var så oerhört speciellt. JAg trodde inte jag skulle stå här igen. Jag trodde att jag kanske alltid framöver skulle yoga och inte spinga. För varje gång jag försökt under de här två åren har kroppen tappat enormt med energi av löpning. Senaste månaden har jag snarare fått energi av löpningen och det känns som att det har vänt även för kroppen så den också har blivit starkare inte bara det mentala som är tillbaka.
Men nu hade jag bestämt mig att våga. Jag sprang en mil för en vecka sen, för första gången på två år så jag visste jag kunde. Jag hade som mål att spinga långsamt men snyggt för att hålla tekniken. Och den här gången bara ha positiva tankar för att hjälpa mig själv den här milen. Och det gick. Det var fan så jobbigt men det positiva som ibland kunde kännas över positivt var viktigt. Det hjälpte mig runt. Det som var värst var att jag blev hungrig efter 5 km och fick magsyra men då tänkte jag på frukten som jag vet man får efter mållinjen så då gick det bra.
Och jag kom i mål. Sjukt stolt. För ett par år sedan var milen en kort distans. Men mina förutsättningar som jag har idag var det ett långt lopp. Men jag klarade det. Och jag mådde bra efteråt. Det var det viktigaste. Tror tiden blev 1.04. Första året sprang jag på 56 minuter, andra året när jag inte var så stark sprang jag på 1,06. Så jag känner jag är på väg tillbaka och är otroligt tacksam över mitt tålamod under dessa två år. För jag har ändå tränat och vilat mig tillbaka på rätt sätt. För jag paserade fan i mej den där mållingen igen och jag är sjukt taggat att jogga vidare och fortsätt löpningen på en skön behaglig nivå.
Resten av dagen gick i långsammare takt om än jag gick halva manhattan för att leta saker till mina barn. Tror min stegräknare slutade på 30000 steg den dagen. Men jag mådde bra och då är det lugnt.
Kvällen njut jag med Pia och Julia på en Eataly vid Madison Square. underbar italiensk mat och gott vin. Ännu en härlig och viktig dag i ett vackert och varmt ( 34 grader) New York
Julia och Jag utanför Eataly. Julia hade besämt sig för att göra sitt personbästa och ville springa på 55 minuter. Hon gick i mål på prick 55.0! Så grymt!!! Grattis Julia!
Kram K
KRISTIN KASPERSENS BLOGG 